Hela månaden har nästan försvunnit. Jag har nog befunnit mig i ett euforirus av sällan skådat slag, inte trodde jag att jag någonsin skulle kunna ta mig upp ur det svarta hålet, inte för att det inträffat att jag befinner mig helt uppe, men jag ser ljuset i alla fall.

Och inte har jag en susning om vad dagarna tagit vägen heller...Det känns som om jag bara lullat omkring i trädgården och njutit av alla blommor som försöker överträffa varandra i prakthänseende. Härligt! Kan man inte stanna tiden här ett tag? Tänk att bara få vara här ett tag till.

Men ärligt talat den sista veckan har inte varit speciellt angenäm, vissa gillar värme, jag tillhör inte den kategorin, jag accepterar och njuter av en temperatur omkring 20 - 22 grader men sedan räcker det. Blir värmen sedan tryckande och åska lurar på andra sidan sundet, så vill hoyanoya inte vara med, jag mår faktiskt fysiskt illa. Men idag är vi förskonade från 27 grader eller så och molnen drar förbi solen ett tag. Bådar gott detta, nu ska jag ut och vattna i växthuset innan värmen stiger för mycket därinne.

Bilden ovan visar min Rosa hybrida (kallas ibland för Rosa helena, men det är inte rätt, jag har sett den äkta helena och den är inte så fin som denna), blomningen är överdådig i år, så rosentornet vi byggde till den att klättra i, orkar inte bära den, vi har fått stötta upp det med en stege(!) för att avvakta att den blommat färdigt, då den kan klippas ned och rättas in i ledet igen.

Ha en härlig dag, det ska jag ha!

hoyanoya