Visst gör det ont när knoppar brister, fast inte fasen gjorde denna ont, möjligtvis blev jag besviken. Jag hittade knopparna i cymbidium under bubbelplasten när jag kollade mina övervintrare i januari. Jag har väntat länge och trodde blommorna skulle bli så där tjusigt brunorange liksom, men inte fasen då! liknar på långt håll och svaga ögon en påsklilja.

Annars har dagen varit som gröt, kall gröt, osaltad havregrynsgröt.

Imorgon har villasamfälligheten årets städedag, tja det går väl detta året också, tanken är väl att vi ska lära känna varandra, men va fasen de nyinflyttade som är ett fåtal, kommer inte, eller pratar bara med närmaste grannen, de andra har haft städedag och umgåtts hur länge som helst, min man och granne L-M sedan 1973, så jag vet inte vad de ska känna på. Och inte är det speciellt lortigt här heller. Två av de närmaste grannarna var ute i torsdags och gjorde sitt, tyckte de (vill väl inte umgås med oss andra då?) dvs tog det lättaste och lämnade skitgörat till oss andra, luka som det heter på skånska, ingen är speciellt pigg på det, men man kan ju alltid träna flodhästuppstigningar och hoppas att ingen ser en, fast för långt bort får de inte befinna sig, man kan ju behöva ambulans eller bärgningsbil (stryk det ej tillämpliga).

Nä nu surrar jag bara, lika bra att gå och lägga sig.

hoyanoya