Det visar sig framåt kvällen att Samfällighetens städdag nog tog för hårt på mig, imorgon hoppas jag kunna röra mig någorlunda i alla fall.

Jag vet att jag blir sämre i lederna av kraftig ansträngning, varför kan jag inte hejda mig i tid?

Kära Hoyor, morgondagen är er (och Ts).

hoyanoya